Glittriga, färgsprakande, bubbelberusade kvällar ger oss ibland välbehövliga glimtar av hur det kan vara att leva på höjden av våra känslor. Ibland behöver vi ta en break från våra banala vardagar där arbete och hemmaliv med tillhörande sexism, homofobi och rasism dominerar och tar över. Flykten från den sortens banalitet, vår gråa ekorrhjulsvardag, är viktig för många.

Klubbarnas inbjudande dekadens finns mellan arbetet och fritiden, mellan uttråkan och glädjen, utanförskapet och flykten, och detta antingen eller, fram och tillbaka, arbete-fritid, får oss att klara vardagen och våra 8-17 jobb som vi sliter med för att kunna säga ”äntligen helg” varje fredag. Helgromantiken finns i hålen emellan. För många är de stunderna meningen med livet. Vissa faller handlöst i topparna, i drogerna och musiken, där ingenting någonsin tar slut, förutom hoppet om att det kommer bli bättre. Det är därför det är bra med den gråa vardagen. Det är i den som längtan och hoppet finns. Och det är i längtan och hoppet som många finner mening med livet. Som Alfons Åberg sa, ”om man alltid har roligt så märker man inte att man har roligt... därför måste man också ha tråkigt ibland”. Det är verkligen sant.
Ikväll skall jag ut med Emma Jennie och göra stan osäker ;) <3