Tack för lycka till:et! :) Jag var i London första gången när jag var 16 år tillsammans med min mamma. Jag blev helt kär i staden. Jag kände i hela mig att jag ville bo där. Den staden levde, den var mer färgglad och fylld av neon än Stockholm. Människorna var trevliga, jag kände mig helt enkelt hemma. Jag åkte dit igen när jag var 18 och sedan efter det har jag varit där varje år. Jag valde att läsa Engelska som andra ämne på lärarlinjen för att få åka och ha praktik i London. Efter praktiken insåg jag att jag var för dålig på grammatik så jag valde bild istället som andra ämne (är nu cerfifierad lärare i bild och musik)... men när jag bodde och "jobbade" i London blev jag ännu mer fast. Efter att jag börjat DJ:a har jag varit i London typ varje månad i genomsnitt och nu, som det ser ut idag, har jag ingenting som håller mig borta därifrån längre. Jag har VÄRLDENS bästa jobb men det är bara ett vikariat som tar slut nu. Jag fick förlängt till November så efter det kommer jag inte att ha något jobb här i Stockholm. Jag kommer inte heller ha någon bostad här, för jag bor i en studentbostad och eftersom jag inte studerar längre är det bara en tidsfråga innan de kommer på det och "slänger ut mig".

 

Det är dags. Förutom att jag älskar London så finns det fler anledningar att flytta. Jag har aldrig bott utomlands. Jag har aldrig åkt på ett år som utbytesstudent, som mina vänner gjort. Jag har aldrig fått växa i mig själv så som man gör när man kommer till en plats där man inte har några nära och kära... nu har jag visserligen varit där så mycket att jag fått ett kontaktnät med vänner och känner till många platser och har en familjär känsla, men det kommer ändå att vara mycket nytt. 

 

Jag flyttar inte på grund av jobb. Inte direkt. MEN. Jag vill ju kunna försörja mig på musik, på att producera och dj:a. I London finns många fler lesbiska barer och klubbar, jag har många kontakter där och min dröm är att jag skall kunna jobba med det iallafall 50%. Det kommer ju bli många kvällar och nätter, men det är inget mig emot. Jag vill även jobba på ett youth center där, med ungdomar, lite samma som jag gjort nu detta år. 

 

Det jag kommer att sakna i Sverige är mina vänner och min familj, och mitt jobb. Jag har egentligen allt jag kan önska här och nu, jag är glad när jag vaknar och jag har kul varje dag. Jag mår helt enkelt jävligt bra. Okej att jag är likgiltig i perioder och att mitt humör åker berg och dalbana men jämfört med hur jag mått innan, är det en helt sjuk skillnad. På ett sätt hade jag nog behövt den här flytten mer typ 2012. Men allting tar sin egen tid. Allting händer när det ska hända. Nu känns det som att jag "lämnar när allting är som bäst"... om ni förstår vad jag menar? Det kanske inte är något negativt. Jag hoppas inte det.

 

Det kommer bli ett äventyr iallafall, det är jag helt övertygad om! Jag kommer att bo tillsammans med några andra människor jag träffat och hängt med förut och jag och Oona kommer dela rum. Huset ligger vid Turnpike Lane, en tunnelbanestation, på samma linje som Piccadilly Circus. Det är typ i nordvästra delen av London. Turnpike Lane ligger i Zon 3, då det är typ omöjligt att hitta en bra lägenhet i zon 1 eller 2 om man inte vill betala sjukt mycket. Men det är bara 6 stationer från King's Cross station och det som är skönt också är att det faktiskt går tunnelbana hela vägen till stan, inga dumma tåg eller bussar. Så jag är jättenöjd med location! :) Vi har rummet paxat till December då vi kommer flytta. 

 

Jag är nervös men också sjukt lycklig över att göra denna stora change i mitt liv! London, snart kommer jag <3