Den här bilden på mig och min flickvän Mirella är tagen mitt på Drottninggatan med en av mina närmaste vänner Maria Östling bakom kameran. 

 

Vi valde att ta den här bilden för vi längtar efter dagen då även VI slutar att bli förvånade av att se två brudar eller två killar kyssa varandra på en öppen gata. 

 

Jag som varit öppet lesbisk i 12 år har sett samhällets hbtqi-tolerans förändras mycket. Jag fick möta mycket mer hat när jag pussade min första tjej back in the days, då kändes en kyss mer provocerade, att kyssas öppet blev som ett politiskt statement. Idag känns det lättare och mindre läskigt att visa kärlek öppet, som här, på en av Stockholms folktätaste gator. 

 

Homofobi finns överallt i Sverige, även om vårt land anses gayvänligt. Jag tycker att det överlag funkar bra att leva öppet med en annan kvinna i Sverige, men jag drömmer om den dagen då ingen höjer ögonbrynen, när vi har lika lätt att adoptera och när folk slutar säga "jag är inte homofob, men..." eller använder bög, flata eller lebb som skällsord.